Igen å igen ..

Åter en gång har Ante åkt till Norge för att jobba i 2 veckor.
Igår grät jag å bad honom stanna hemma, jag vill verkligen inte
vara ensam två hela veckor.. Samtidigt kände jag mig så patetisk ,
som en liten unge som gråter för att få som hon vill, tänk om han uppfattar
mig så ? Det var verkligen inte därför jag grät, kunde liksom inte hjälpa det.
Ångest fick jag ! Därför grät jag. Ångest över ensamheten ..

Nåja , jag har ju pluggning att underhålla mig med på dagarna..
Underhålla ? Yeah right. SKIT TRÅKIGT är de ju att sitta med näsan i
böcker och framför datorn en hel dag. Speciellt nu på våren när solen
lyser å man blir glad, då vill man ju vara ute å suga i sig all energi.
Men nej, böckerna ropar .. suck ..